Det har varit ganska tyst här på bloggen ett tag nu, så det är väl dags för mig att skriva ett par rader och förklara varför. Jag har blivit med extra-katt och medföljande matte 
, vilket initialt alltid tar sin beskärda del av ens fritid. Nu kommer jag inte att gå in så mycket på den (mänskliga) personliga delen av detta nya förhållande, förutom det som förde oss samman: Katten Måns!
I början av november fick jag ett vänligt brev som så många andra frågade om jag bortsett från katthemskatter, även fotograferade icke hemlösa katter på uppdrag. Då jag normalt bara har tid (och intresse) att fotografera katterna på katthemmet, så tackade jag nej och hänvisade till några andra duktiga kattfotografer. På detta kom det ett svar där avsändaren berättade om sin älskade katt Måns, som vid 4-års ålder blev infångad i Tensta där han bott i en husgrund större delen av sitt liv och nu efter tolv år i ett tryggt hem blivit en kelgris med gigantiska mått mätt. Att bli klappad och kelad med är numera livets stora höjdpunkter och givetvis spenderas all tid (när det går) på samma kvadratmeter som matte, och numera husse.
Måns är med andra ord ett perfekt exempel på hur underbara dessa skygga katter som fångas in, kan bli med stora doser kärlek och tålamod.
Måns – 16 år
Trots den misstänksamma blicken är Måns en stor nallebjörn som gladeligen kryper upp famnen och njuter av närheten.
Jag kommer snart tillbaka med nya bilder från katthemmet, så misströsta inte.
