Under dagens besök så passade jag även på att spendera en stund med några av katthemmets lite skyggare gäster. All heder åt både Expressen och Aftonbladet som båda i dagarna har haft notiser om katthemmet och anstormningen av hemlösa katter efter sommaren. Men det vore kul om de någon gång kunde skriva om de lite mer skygga katterna, som ingen ville ha från början och levt sitt liv i rädsla för människan.

Det är nog dessa katter jag gläds mest åt att få träffa varje vecka, och se hur de sakta går ifrån att vara fräsande skyggisar till kärlekstörstande kelgrisar. En stor eloge till alla som jobbar med dem, och som med stort tålamod tar sin beskärda del av rivsår och utskällningar.

Hemming som trots fundersamt fräsande låter sig bli klappad (ibland).

Thisbe som har klivit över och gärna står och ropar vid dörren för att få uppmärksamhet.

Gråis håller sig på sin kant än så länge och gav mig många misstänksamma blickar när jag frågade om jag fick ta en bild.

Cá Bianca är även hon lite misstänksam fortfarande, men låter människor som hon känner klappa henne (länge och väl).

Helle kommer från Henriksdalskolonin, och som för många av hennes kamrater därifrån, så har förtroendet för människan inte riktigt klickat igång ännu.

Ginger och Tim

Precis utanför gul avdelning (skyggisavdelningen) så bor för tillfället Ginger och Tim. Som goda vänner flyttade de till ett eget hem i juli, men efter en viss tid så blev de oense över saker och ting och deras nya familj kunde inte ha dem kvar. Så nu är de tillbaka på katthemmet igen. Båda är jättesnälla och tar gärna för sig när det bjuds på klapp och kel, men för varann så har tydligen känslorna svalnat (tråkigt nog).

Ginger

Tim